Victor Feguer. Prom.

1963 avrättades för sista gången en människa i delstaten Iowa i USA. Han hette Victor Feguer och satt på deathrow dömd för mord. Orsaken till att Victor skall sorteras in i promkategorin bestod i hans krav på sista måltid innan avrättningen. Nämligen; en enda oliv. Med kärnan kvar.

/Robin

Tristan da Cunha. Simpel.

Tristan da Cunha - Världens simplaste plats.

Mitt ute i Atlanten långt ifrån allt vad länder och civilisation heter ligger den lilla vulkanön Tristan da Cunha, aka the inaccessible island. Världens mest avlägsna ö. Det är en plats där ingen vid sina sinnens fulla bruk borde vilja bo, men likt förbannat har några letat sig dit. Den enda staden på ön heter Edinburgh of the Seven Seas och har ca 300 invånare.
Här följer berättelsen om hur dom kom dit och vad fan dom gör där.

Tristan da Cunha fick sitt namn på den tiden då allt som behövdes för att namnge en plats var att segla förbi, peka på den och säga: "Den ska heta som jag!". Den portugisiske kaptenen Tristão da Cunha hade dock bättre saker för sig och besvärade sig inte med att landstiga, men ön hade nu fått ett namn. Det var inte förrän den franska fregatten L'Heure du Berger seglade förbi år 1767 som ön blev närmare undersökt. En person fattade tycke för ön och beslöt sig att stanna. År 1816 annekterades ön av Storbritannien som fruktade att fransmännen kunde använda ön som bas för att frita Napoleon som satt fången på ön St Helena 270 mil bort. Några år senare hämtade flottan upp sina mannar men skotten William Glass och hans hustru hade fattat tycke för ön och stannade. Under åren varierade invånarantalet. Förlista sjömän och misslyckade valfångare anslöt och provade på ölivet. Men de flesta klarade inte mer än några månader och hoppade på första bästa förbipasserande båt därifrån. 1862 fanns det sex personer på ön; en kvinna och fem män. En förbipasserande skeppare tyckte synd om de kvinnosuktande herrarna och lovade att göra något åt saken. Han återvände med fem giftaslystna färgade kvinnor från Sankt Helena. De überkåta ungkarlarna hade sedan länge gjort upp om turordningen. 53-årige Thomas Swain var äldst och fick den kvinna som först satte sin fot på ön till maka. Och så vidare.

Ön är idag inte bara världens mest avlägsna utan också mest inavlade plats. Alla i befolkningen lider av samma inalvels-astma och det finns endast åtta efternamn på ön. Samtliga öbor heter i dag antingen Glass, Swain, Rogers, Green, Hagan, Lavarello, Repetto eller Patterson, vilket talar sitt tydliga språk. 300 invånare, 8 efternamn. Du gör matten...

För ca 40 år sedan blev vulkanen på ön aktiv på nytt och började spy ut stenar och svavel. Hela befolkningen evakuerades till Kapstaden i några månader tills situationen på ön var under kontroll. På vägen tillbaka insåg öborna att de glömt evakuera sina får. Ve of fasa! Vad skulle de nu leva av? Bara potatis kan bli väldigt enformigt, till om med för en Tristan da Cunhabo. Men när de närmade sig ön kunde de dra en lättnadens suck. Lavan hade inte runnit ned på den sida av ön där deras får hade sina betesmarker. Men deras besvikelse blev än värre då de steg iland och insåg att de även glömt kvar sina hundar, som i brist på hundmat ätit upp alla fåren. Således blev farhågan trots allt införlivad.

Rent exportmässigt har Tristan da Cunha två varor som intresserar omvärlden:
1: Kräftor
2: Frimärken.
Av naturliga själ är frimärken från ön hett eftertraktade bland samlare världen över. Det första frimärket som gjordes på ön är också det mest eftertraktade. På det kan man läsa 4p i hörnet, det står inte för pennys eller pence utan 4 potatisar!?! På ön finns nämligen inte mycket i matväg och potatis är hårdvaluta.

En gång om året har de "skördefest" på ön. Då vandrar befolkningen i samlad trupp till en bergsskreva på öns baksida där tre krumma äppelträd och ett ensamt plommonträd kurar: öns enda frukbärande träd.

Som på alla isolerade platser är utbudet av aktiviteter och tidsfördriv väldigt skralt och således tar spriten sitt naturliga grepp om lokalbefolkningen. När spritleveransen från Kapstaden nalkas flockas stora delar av befolkningen kring hamnen som alkoholister kring Systembolaget måndag morgon. Detta är så klart sorgligt, mest p.g.a. att båten bara anländer två gånger per år. Och vissa gånger är det alltför livlig sjö kring hamnen och båten tvingas vända tillbaka utan att leverera sin last. Då är det extra trist att vara invånare på Tristan de Cunha.

På ön finns en enda poliskonstapel vars enda egentliga uppgift är att stoppa förfriskade förare som kör någon av öns få bilar för snabbt på öns enda väg. Annars finns egentligen ingen brottslighet att tala om. Det grövsta dokumenterade brottet är ett inbrott på puben när spritleveransen var försenad.

Om du någonsin skulle besöka Tristan da Cunha så drick inte alltför häftigt med lokalbefolkningen. Du vill ju inte råka ut för samma öde som drabbade konstnären Augustus Earle 1824: Vakna bakis och missa båten och bli kvar i åtta månader tills nästa båt anländer. Och vid det laget är chansen stor att du redan blivit en Glass, Swain, Rogers, Green, Hagan, Lavarello, Repetto eller Patterson.

/Robin

Rånet mot Stockholms Auktionsverk. Simpelt.

Ärade läsekrets,

Idag har vi den enorma äran att kunna presentera en osande aktuell gästartikel av Daniel Carlsten. Mycket nöje.

Det är fredagen den 20 maj 2011. Solen skiner, gatorna är fyllda av människor på väg till eller från sina lunchraster. En härlig puls. Mitt i pulsen står en röd Toyota. I bilen sitter två skräcknervösa fyllon med varsin sönderklippt toppluva i händerna. Vi kan kalla dem Juha och Stefan*.

Juha och Stefan har en plan. De ska råna Stockholms Auktionsverk. Planen börjar och slutar i den meningen. De har pratat länge och ofta om det. Framför allt brukar det komma upp på fyllan. När allt verkar möjligt. Man skulle råna Auktionsverket. Göra en Robin Hood. Ta från de rika och så vidare. Idag ska det bli av. ”Ge mig lite farligheter”, säger Juha tyst och fnissar, i ett tafatt försök att peppa upp sig själv och sin kumpan. ”Jag har väntat länge nog nu”. Stefan bryr sig inte om honom.

”Det får gå fort det här nu”, säger han. ”Sitt kvar i bilen, så går jag in och rånar skiten ur stället.”

Stefan har sett det på film hur många gånger som helst: Lugn kommer rånaren in på banken, berättar sansat för kassörskan att det här är ett rån, öppna valvet, fyll påsen med pengar, ”håll fingrarna borta från larmknappen, lilla gumman”, ut till flyktbilen, gömma sig i en stuga i skogen, käka mackor och ha det mysigt i väntan på att polisen ska ge upp. Sagt och gjort. Stefan drar på sig luvan, öppnar dörren, går ut, marscherar raskt och målmedvetet över gatan till Auktionsverket. Men med fötterna på tröskeln brister något i Stefan, och han vrålar i panik: ”Ta mig till guldet! Ta mig till guldet!”. Han krossar en glasmonter. Larmet går – Stefan bajsar på sig. I skräcken, stressen och skammen sträcker han in armarna i montern och fyller famnen halvfull med glitter. Han vänder sig om och håller på att springa rakt in i en Zorn-målning värd åtskilliga miljoner, men lyckas parera. Paniken stegrar. Han ropar åt en vakt: ”Jag skjuter dig i huvudet!”, och hoppar sedan klumpigt häck över verk av Carl Fredrik Hill, Bruno Liljefors och Carl Larsson.

Under tiden har Juha blivit rastlös ute i bilen. I ett försök att förstora sin roll i dramat har han lyft ut en väska full med skrot ur bagageluckan. Han går fram till entrén, ställer väskan där och mässar sedan för full hals in i lokalen: "Det är en bomb i väskan här! Rör ni er så smäller det!". Stefan fattar ingenting. En bomb? Varför?

Sekunderna senare gnisslar två nyrika men ack så simpla fyllon nedför Nybrogatan i en röd Toyota. De är på väg mot skogen – och mackorna.

* Juha och Stefan heter egentligen något annat. Vad vet vi inte. Man har inte hittat dem. Och med detta sagt så får polisens insats ses som om möjligt ännu simplare än deras.

/Daniel

Att lägga sig ner och dö. Prompt.

Arma läsare,

här var det dött. Det bakomliggande skälet är att hela redaktionen gör sina respektive examensarbeten på Beckmans Designhögskola (vernissage tisdag 24 maj!).

Det vi kan bjuda på är en prom tanke vi kom på. Häromdagen pratade vi nämligen om vilken som var den prommaste självmordsmetoden. Att vandra ut i havet med hakan hög och fickorna fulla av sten platsade högt upp. När vi kom på metoden att bara lägga sig ner och dö, ökade avståndet till andraplatsen markant. Tyvärr har vi inga exempel ur historien (tips?), men tanken är hisnande nog.

På återseende.

/Tomas

Thomas Midgley Jr. Simpel.

1889 föddes världens sämsta uppfinnare och vetenskapsman, en man vars miljömässiga inverkan vår jord kommer få drass med ett tag. Mannen hette Thomas Midgley Jr och är främst känd för tre förödande uppfinningar. Och ja, han ser inte särskilt simpel ut (snarare prom) men läs vidare.

1. - "Ethyl"
1920 Började Midgley jobba på General Motors. Han sattes på att hitta en bränsleblandning som skulle få motorer att sluta puttra och smälla. Lösning blev ett blybaserat tillbehör som blandades med bensin och tog världen med storm. De få kritiker som ville hävda att bly sög för miljön tystades ned av GM staben som menade att "Ethyl" var en gåva från gudarna. Som resultat av experimenten drabbades han själv av en svår blyförgiftning men vägrade ta det som en hint. Totalt dog tio pers i hans team av liknande blyrelaterade åkommor.

Inte för än 60 år och 25 trillioner brända liter senare började forskare inse hur förödande utsläppen var för miljön och blyfria drivmedel tog över marknaden.

2. - Freon
Efter sin "succé" med Ethyl började han jobba inom GMs kyla & air conditionenhet. Hans uppgift var nu var att förbättra kyltekniker. Efter bara tre dagars mixtrande med äckliga kemikalier som svaveloxider och ammoniak hade han tagit fram en "säker" kemikalie; Dichloroflouromethane, den första freonen. Resten kan ni; freonutsläppen brände hål på ozonlagret och ger tusentals australiensare hudcancer årligen.

3. - "Polioselen"
Midgleys slutgiltiga fadäs begicks på hans ålders höst. Han drabbades av Polio som gjorde honom förlamad i benen och permanent sängliggande. För att bli något mer mobil utvecklade han en typ av sele som skulle få honom ur sängen. Den 2 november 1944 blev han intrasslad i sin sele och strypt till döds. Selen blev således den enda av hans uppfinningar vi efterlevande kan tacka honom för.

Naturhistorikern J. R. McNeill sa det bäst:
"Midgley hade mer negativ påverkan på atmosfären än någon annan enskild organism i jordens historia."

/Robin

Yi Kaizhan. Prom.

Under Mingdynastin (1368–1644) byggdes den del av Kinesiska muren som kallas Jiayuguanpasset. Det var en militär förläggning, och en av de bäst bevarade landmärkena av Muren. Detta kan ha sin förklaring i att fortets arkitekt, Yi Kaizhan, var prom. Innan bygget påbörjades gjorde han noggranna uträkningar gällande hur många stenar han skulle behöva. Han återkom med en exakt siffra. Övermannen undrade om det inte var lite dumsnålt, och föreslog att han skulle ta i lite i överkant, utifall att han räknat fel någonstans, eller att nån sten gick sönder. Yi Kaizhan beställde EN extra sten. Bygget påbörjades och avslutades, utan felberäkningar eller klumpighet. Den extra stenen lades demonstrativt på muren, där den ligger kvar än i dag. Som ett monument över promhet.

/Tomas

Mordet på Franz Ferdinand. Simpelt.

1914 beslutar sig Dragutin Dimitrijevic, ledare för Svarta handen, för att mörda Franz Ferdinand och hans fru Sofia. Dragutin var enligt utsago specialist på just kungamord. Dragutin var en stor patriot och ville inte se dubbelmonarkin Österrike-Ungern bli en trippelmonarki, något som den kommande kejsaren Franz Ferdinand hade för avsikt att göra.

Dragutin handplockade en skara tuberkulossmittade sympatisörer som skulle utgöra “the death squadron”. Eftersom de snart skulle hosta sig till döds såg de detta som ett bra sätt att spendera sin sista tid. Franz Ferdinand och hans fru Sofia von Chotek skulle färdas i en öppen bil i låg färd genom Sarajevos gator och torg som en del av ett statsbesök. Några poliser skulle vara utplacerade längs vägen men i allmänhet var säkerheten ringa, något som Dragutin och hans män var fullt medvetna om. Alla i teamet utrustades med varsin revolver, två granater och en kapsel cyanid.

28 juni är attentatsmännen utplacerade och ivriga att få sätta en kula mellan ögonen på Ferdinand. Den första att möta paret Ferdinand är en hal serb som anslutit sig sent till gruppen. Han får kalla fötter och kommer inte till skott, det finns ändå sex andra efter honom. Attentatsman nr. 2 kastar en bomb mot bilen som ärkehertig Ferdinand sopar till på volley. Bomben studsar av fordonet och detonerar i folkmassan. Ett dussin åskådare och en militär skadas. Attentatsmannen grips av fullkomlig panik och tuggar i sig lite cyanid och hoppar från bron ner i vattnet. Några personer som bevittnar detta fiskar snabbt upp boven ur det grunda vattnet. Giftet i kapseln visar sig vara för svagt och framkallar endast kräkningar.

Bilen rusar nu fram genom stadens gator och de resterande männen anser det lönlöst att försöka skjuta eller kasta en bomb mot fordonet. Bilen når till slut fram till sitt mål där borgmästaren väntar. Några formella handtryckningar men Ferdinand insisterar på att få åka till sjukhuset och se hur det är med de som skadats av bomben. Bilen ska ta en omväg till sjukhuset för att förhindra ytterligare mordförsök, något som de glömt informera föraren om som rattar in på en bakgata. Ett statsöverhuvud som också finns med i bilen ber honom att stanna bilen och backa tillbaka ut då det är fel väg. Av en ren slump finns där Gavrilo Princip, en av medlemmarna ur dödspatrullen, som hänger läpp över uteblivet mord och kommande tid i sjuksäng. När han förvånat ser paret i deras bil mitt framför sig, skuttar han fram och bränner av två skott. Båda får dödlig utgång och Gavrilo själv knaprar i sig en cyanidkapsel, som även den är värdelös, samt riktar sin pistol mot tinningen. Detta ses av några förbipasserande som hinner stoppa honom och han kan arresteras och låsas in på tukthus.

Innan Princip blir inlåst golar han på alla sina polare. Alla blir arresterade utom en som lyckas fly. Det ska också tilläggas att hela detta dråpliga händelseförlopp utgjorde inledningen till Första Världskriget.

/Joakim