Ryssen i Berlin 1944-45. Simpel.

Under andra världskrigets slut skulle ryssarna inte bara visa världen dess styrka i slagfältet utan även dess simpelhet.

En oskyldig, men ändå simpel, syssla som åtogs var den att många ryssar började skruva ur och varsamt packa ner glödlampor för att ta med hem till den strömlösa byn med tron om att ljuset "bodde" i lampan.

Sen får vi inte glömma den klassiska cykeldöden som var ett öde alltför många ryssar gick tillmötes. Cykeln var inte en alltför vanlig syn hos de unga soldaterna som började lägga händerna på första bästa velicoped. Cyklandet i kombination med sprit tvingade till slut Röda Armén att införa ett förbud för sina trupper att färdas på denna förrädiska farkost. Även Bornholm skördade många ryssar trots att det inte förekom några strider på ön. Här möte ryssen en ny sorts fiende. Den branta backen.

/Joakim

Lasse i Berget. Prom.

Kära Läsare. Förutom att "Prom. Simpel" på senaste tiden hänfallit åt simpla skrattprovocerande bilder, har det också dykt upp frågetecken huruvida t.ex. en sådan man som Diogenes snarare är simpel än prom. Vi på redaktionen lyssnar till all kritik, och vill bemöta frågetecken med svar. Skillnaden mellan simpelhet och promhet är en inställningsfråga hos berörd person. Är man prom med att göra simpla ting, som att bo i en tunna, är man alltså prom. Promhet är ett dominant anlag, och brädar simpelhet. Allt klart?

För att skina ytterligare ljus på frågan vill jag ta er med till förra sekelskiftets Västergötland. Det mörka 1800-talet närmar sig sitt slut, och folket ser ljuset och pustar ut. Alla utom en man – Lasse Eriksson; kallad sveriges sista grottmänniska.

Runt 1880 bodde Lasse och hans fru Inga i en släktings hus utanför Husaby. Lasse var allmänt känd som knäpp och ingen ville hyra ut till honom den dag de stod på bar backe utan bostad. Lasse själv tycktes inte besväras nämnvärt över familjens stundande katastrof, utan försvann dagligen uppåt skogarna där han spenderade merparten av sin tid. En dag blev hans hustru Inga misstänksam när Lasse kånkade iväg hennes älskade vävstol in i skogen. På Lasses promma agenda stod att vävstolen skulle göra sig bättre som dörrpost på det grotthus han murat inne i skogen. Inga som alltid lät Lasse få som han ville, suckade kanske tungt och ställde in sin väska i den fuktiga hålan. Samhället dög inte åt Lasse, och till stan färdades han endast för att fylla på brännvinskruset. Grottmannalivet var något av en alternativ livsstil även då, och nyfikna ortsbor som kikade runt knuten möttes av Lasses egentillverkade hagelbössa. Samhällshagel dög inte heller, utan han tillverkade sina egna skurar av spik å järnskrot.

Nu önskar jag att jag kunde få berätta Ingas revanschhistoria. Om hur hon sa "fuck this" till Lasse och sadlade om i storstan, men den arma kraken sparkade burken 1908, efter nästan 30 år i grottan. Två år senare stod det klart att även Lasses kropp började mjukna. Hans promhet brann dock som en eld den dag han mot sin vilja släpades till hjonstugan. Där dog han samma år. Förmodligen av ilska.

/Tomas

Random kvinna. Simpel.

Hon damen från - "du simmar ur bild Kaj" har just fått stiff competition.
/Robin

Derby. Prom.

Prom uppsyn.
/Tomas

Anders Limpar. Simpel.

Under hösten 1997 sattes en ny milstolpe inom simpelheten. Anders Limpar blir lurad av tv3s program blåsningen att han rest in i framtiden. Kolla själv,


Del 2


/Robin W

Diogenes. Prom.

Diogenes av Sinope var en grekisk filosof som levde på 400-talet f.kr.

Diogenes började sin karriär med att hjälpa sin far som bankman i staden Sinope. Efter att ha blivit indragen i en skandal rörande förfalskning och vanställande av valutan, förvisades han från staden.

Förvirrad och ensam sökte sig Diogenes till Oraklet i Delfi, för att be om råd. Oraklet förkunnade att han skulle fördärva valutan, dock inte de faktiska mynten utan den "politiska valutan". Diogenes gör till sitt livsmål att vanställa etablerade seder och värderingar.

Aten blir Diogens nya hem där han blir den enda eleven hos Antishenes, som i sin tur var elev till Sokrates. Han överträffade snabbt sin lärare men tog ändå avstånd från de jordiska nöjen som atenarna åtog sig, som att knulla, supa och ha kul. Han flyttar in i en tunna som tillhör det lokala templet, med endast en lampa i sin ägo och lever på en kost som utgörs av enbart lök.

I all sin promhet går Diogenes under dagarna omkring på gator och torg med sin tända lampa för att finna en hederlig man. Självklart finner han bara oduglingar och imbeciller. Han går till marknaden, där man inte får förtära mat och dryck, för att äta med motiveringen att det är under marknaden man känner hunger. Han ska även ha dragit en runk här med förklaring att han önskade att det vore lika lätt att lindra hunger som att "gnugga" en tom mage.

Alexander den store ska ha besökt Diogenes i sin tunna, där Diogenes gillade att ligga och lapa sol. Alexander som beundrade Diogenes ska ha frågat om han kunde göra någonting för honom. Diogenes ska ha svarat: "Ja, stå inte för solen."

Det ryktas om att Diogenes ska ha dött genom att hålla andan och önskat att kroppen dumpades utanför stadsmuren så att de vilda djuren kunde festa på hans kött. När han tillfrågades om detta verkligen var hans önskan sa han: "Ja, så länge jag får en pinne att jaga bort varelserna med."

/Joakim

Arvid i "Utvandrarna". Simpel.

Det är möjligt att världskartan inte var helt spikad i mitten på 1800-talet. En detalj som dock helt säkert var klubbad, klar och känd ända in i mörkaste småland var att ett hav skiljer oss från Amerikas förenta stater. Så när Arvids ansikte i "Utvandrarna" skiner upp som en fenix över hur han och Robert underlåtit sig att överväga landvägen dit, befäster han sig som kanske den simplaste figuren i vår samlade litteraturskatt. Arvid får det berättat för sig hur till och med slavar i USA har det softare än bönderna i Europa. I Arvids simpla varelse väcks genast drömmen att försälja sig som slav minuten han kliver i land på möjligheternas kontinent. Han ansikte förvrids i besvikelse då hans planer grusas av ett förbud mot vitskinnade slavar. Trots att hans simpla, simpla plan gått om intet vänder han sig mot Robert och förkunnar klurigt: "Jag följer med i alla fall". Simpel är också hans vana att ta ut en del av sin dränglön i brännvin.

/Tomas