Idrottsmän brukar allt som oftast ses som okomplicerade och simpla varelser. Men under det antika Greklands olympiad år 564 f. kr. ägde en av de promaste sportögonblicken i historien rum.
Det hela utspelade i finalen av Pankratos, som kan liknas vid dagens MMA/Ultimate Fighting. Denna fysiska gren var mycket uppskattad av dåtidens simpla och bestialiska åskådare och reglerna tillät det mesta, utom att bitas och att peta i ögonen (i Sparta var emellertid även detta tillåtet, så klart). Att sparka någon i skrevet var en fullt legitim teknik, som av förklarliga skäl ansågs synnerligen effektiv.
Den ena participanten var Arrhachion från Phigalia som två gånger tidigare stått som segrare och nu var på jakt efter en tredje bragd. Finalen drog igång och en bit in i matchen hamnade Arrhachion i motståndarens fatala strypgrepp. Att ge upp var dock en tanke som var totalt frånvarande i den atletiske grekens sinne. Trots sitt stundande inträde i dödsriket lyckades han, i en sista kraftansträngning, bryta sin banemans tår och smärtan kombinerad med chocken fick denne att snabbt tillkännage sin kapitulation.
Domaren var illa kvickt framme för att höja Arrhachions arm i triumfens tecken och utropa honom till vinnare men lemmen var lika livlös som segraren själv. Matchen var dock avgjord och ära och berömmelse tas inte ifrån en vinnare, även en död sådan.
Även om champagnesprutandet i omklädningsrummet i största sannolikhet uteblev kröntes Arrhachion likbleka kropp med lagerkrans och guld samt skickades, bokstavligen talat, tillbaka till Phigalia på en kärra. Arrhachion fick sin tredje olympiska guldmedalj och tar den gamla sportfloskeln "hela vägen in i kaklet" till nya höjder även om det kostade honom livet.
/Joakim
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar