Branwell Brontë. Prom.

Vi på P.S. har tidigare berört promma sätt att lämna jordelivet. Det har pratats om att gå ut i havet med fickorna fulla av sten eller bara rätt och slätt lägga sig ner och dö. Jag vill nu berätta om en man som får dessa att framstå som rent av simpla handlingar.

1817 föds Branwell Brontë i Thornton, England som den enda sonen i familjen. Tre av hans fem systrar kom att bli kända författare (Charlotte, Emily och Anne) medan Branwell själv utbildade sig till porträttmålare.

1842 blir Branwell sparkad från sin tjänst vid järnvägsstation efter att bl.a. ha fuktat strupen på den lokala tavernan under arbetstid. Under det nästkommande året tar systern Anne honom under sina vingar och styr upp ett soft jobb som lärare åt den förmögna familjen Robinsons barn. Dock blir inte Branwell särskilt långvarig på sitt nya jobb. Smått klåfingrig blir han påkommen med Mrs. Robinson och avskedas direkt utan pardon. Förkrossad tar Branwell nu sin tillflykt till opiumet och spriten. Insvept i ett täcke av knark får Branwell ett glädjande besked; maken Robinson har gått bort! Branwell rakar sig och knäpper översta skjortknappen. Lyckan blir dock inte långvarig då självaste fru Robinson avfärdar honom med övertygande argument om att den döde maken ordnat så att hon inte får ta del av hans förmögenhet eller träffa sina barn om de skulle ses tillsammans.

Den lilla skärva till hjärta som fortfarande gömmer sig i Branwells bröst smulas till stoft. Spriten korkas upp och opiumet dammas av. All-in! skanderar han, kröken tar vid och det dröjer inte länge innan Branwell är svårt sjuk i tuberkulos.

Dagen kommer då Branwell blir sängliggande. Det dröjer dock inte länge innan han förkunnar för sin omgivning att det här är inget sätt att dö; han ska dö stående. Systern Charlotte blir så upprörd över broderns vansinniga planer att hon måste ledas iväg. Underdogen Branwell, som levt senare delen av sitt liv som en simpel alkoholist med korta ströjobb har bestämt sig för att gå ut med flaggan i topp. Blott en dag efter att ha bäddats ner får nu systrarna Anne och Emily samt deras far beskåda ett skådespel av de prommare slagen. Branwell stapplar upp ur sängen och efter en kamp som varar i 20 minuter segnar Branwell ihop på golvet och dör, precis som han önskat, stående.

Som en nyårskaramell till er, ömma läsare, bjuder vi på en rafflande dramatisering av dödsfallet i rörliga bilder och ljud undertecknad videokonstnären, tillika ständige gästskribenten, Sture Pallarp. Och vet, rara läsare, att för vart uns kärlek visad, ökar chansen att vi kan övertyga honom om att skämma bort oss med fler briljanta tolkningar. Njut!



Gott Slut!

/Joakim