Matthew Webb. Prom.

1873 jobbade Kapten Matthew Webb (f. 1848) på ångbåten "The Emerald" i England. En dag nåddes han av nyheten att en man försökt simma över Engelska kanalen, men misslyckats. Webb var sedan tidigare hyllad som akvatiskt hjälte efter att han dykt i havet mitt ute på Atlanten för att rädda en man överbord (han räddade dock inte mannen). Matthew kastade kaptenshatten och övergick till daglig träning i Themsens kalla vatten.

Efter två års förberedelser stod han så på Dovers brygga, insmord i valolja inför ett samlat pressuppbåd. Han dök i det låga tidvattnet och började bröstsimma sin väg mot Calais. Två veckor tidigare hade han fått avbryta ett försök pga dåligt väder, men den här dagen skulle inget stoppa honom. Inte ens starka strömmar och brännmaneter vid Cap Griz Nez, som tvang honom att trampa vatten utanför Calais kustremsa i fem extra timmar. Men så efter 21 timmar och 45 minuter kunde han skrapa sin brända buk mot Frankrikes strand, och hyllas som den första människan som utan hjälp simmat över Engelska Kanalen.

Han registrerade sitt namn för kommersiellt bruk, och lät bland annat tillverka sitt eget minnesporslin, samt skrev boken "Simning som konst". Senare i livet mötte han såklart sin överman i partiet "The Whirlpool Rapids" (övers: De Snabba Strömvirvlarna) nedanför Niagarafallen.

På hans minnessten står att läsa "Inget stort är enkelt".

/Tomas

Michael Carroll. Simpel.

I November 2002 vann den nittonåriga småfifflaren och sopgubben Michael Carrol från Norfolk i England 9,7 miljoner £ (ca 110 millar) på The National Lottery. Han hämtade ut vinstchecken inför en uppjagad presskår iförd träningsoverallsjacka och elektrisk fotboja. Och ett levnadsätt som hade fått Mike Tyson att rodna tog sin början.

Med sin nyförvärvade förmögenhet började Michael åtnjuta "the finer things in life" som crack, bilar, prostituerade, skrytvilla i Spanien och guld. Han byggde till sina grannars fröjd ett demolition derby på bakgården av sitt nya slott och inredde ett tronrum fyllt av fantasy-vapen samt började anordna regelbundna knarkfester med dokusåpastjärnor och thugs från Norfolks undre värld. Åtskilliga miljoner donerades till hans favvolag The Rangers och lika mycket spelades bort på hästar och hundar.

När det började höjas ögonbryn och tisslas och tasslas i pressen angående Michaels hedonistiska livsstil (han svingade sig i en ovärdelig kristallkrona på Swaffhams statshotell bland annat) valde han att bemöta all kritik på ett konsekvent och enkelt sätt - enfingerssalut åt alla!

2006 började det gå utför på allvar, Michael åkte dit för koksinnehav och fick sitta av några månader på kåken. Under tiden tröttnade hans frisörfru och drog med den gemensamma dottern. När Michael kom hem hade det börjat sina i kistan och han började ta banklån för att kunna fortsätta sin extravaganta livsstil. När bankerna tröttnat började Michael se sig om efter andra möjligheter. För lite snabba cash lyckades en hal manager övertala honom att gå en boxningsmatch mot avdankade ex gladiatorn Rhino. Michael gick.
Michael förlorade.
Samma manager fick honom att spela in rapsingeln - "Bitches Cars Dogs and Drugs". Den blev (för att säga det milt) inte allt dom hoppats på.

2008 bröt ett gäng kriminella vandaler och fd vänner sig in och dödade Michaels tolv hundar och drev honom från sitt slott i Norfolk.
Slottet står sedan dess övergivet och vandaliserat med poolen fylld av skräp.

Den artonde februari i år ansökte Michael för bankruptcy och återgick till sitt gamla jobb som sopgubbe.
I en ny intervju berättar han att han fortfarande spelar på lotto.

Simpel.

/Robin

Melchior Sinclaire. Prom.

Vi har tidigare tittat på simpelhet i litteratur och film, såsom Arvid i Utvandrarna. Idag gör vi ett besök i praktverket Gösta Berlings Saga. Föremålet för benämningen prom i detta fall är brukspatron Melchior Sinclaire (obs mannen på bilden är nån helt annan). Det här är i stort sett hur promhet hade tett sig i Platons idévärld.

I sandgången mittframför trappan på Björne låg en stor sten, som var till både besvär och förargelse. Åkdon välte på den, hästar och folk snavade över den, pigor, som kommo med tunga mjölkbyttor, stötte mot den och spillde ut mjölken, men stenen fick alltjämt ligga kvar, eftersom den redan hade legat där i så många år. Den hade ju funnits där i brukspatronens föräldrars tid, långt innan man hade tänkt på att bygga Björne gård. Brukspatron Sinclaire förstod inte varför han skulle ta upp den ur jorden.

Men en av de sista dagarna i augusti hände, att två pigor, som buro en tung så, snavade över stenen. De föllo, skadade sig illa, och oviljan över stenen vart stor.

Det var ännu bara frukostdags. Brukspatronen var ute på sin morgonvandring, men som folket just var hemma vid gården mellan åtta och nio, lät fru Gustava befalla några män att komma och gräva upp den stora stenen.

De kommo också med järnspett och spadar, grävde och bände och fingo äntligen upp den gamla fridstöraren ur hans håla. Så buro de bort den till bakgården. Det var arbete nog för sex karlar.

Inte förr var stenen upptagen, än brukspatronen kom hem, och strax fick han ögonen på eländet. Man må tro, att han blev vred. Det var inte mer samma gård, tyckte han. Vem hade vågat flytta bort stenen? Jaså, fru Gustava hade givit befallningen. Ja, de kvinnfolken hade då inget hjärta i kroppen. Visste inte hustru hans, att han älskade den stenen?

Och så gick han rätt på stenen, lyfte den med mannakraft och bar den över bakgården och gården ända fram till platsen, där den hade legat, och där slängde han ner den. Och det var en sten, som sex karlar med nöd hade kunnat lyfta. Den bragden blev storligen beundrad över hela Värmland.

/Tomas

Krysippos. Simpel.

Krysippos från Soli (279–206 BC) var en framstående grekisk filosof. Han var pionjär och enligt många kanonbildande inom sådana ämnen såsom fysik, etik och inte minst logiken bakom universums axlar och människans roll däri. Han var en idog student och utvecklare inom den Stoiska Akademin, under läromästare Kleanthes. Självförtroendet var det ingalunda fel på, och en gång ska han ha sagt sin läromästare: "Ge mig principerna, så ska jag själv bevisa dem". När Kleanthes dog runt år 230 BC tog han över ansvaret över akademin. Han skrev konstant ned sina teorier och läror, och skrev sällan färre än femhundra rader om dagen. Detta resulterade i över sjuhundra verk (av vilka inte ett enda har överlevt).

Krysippos tog även på sig att bevisa Guds existens.

"Om det finns något som människan inte kan producera, är den som producerar det bättre än människan. Människan kan inte producera de saker som finns i universum, som himlakroppar etc. Den som producerar dessa är sålunda överlägsen människan. Men vem existerar som är överlägsen människan, förutom Gud? Därför, finns Gud".

Jag skulle kunna fortsätta förtälja om Krysippos liv och förehavanden. Hur han t.ex. var bland de första att hävda att "ett" är ett nummer, samt hur en historiker på 200-talet beskrev det som "om Gudarna brukat dialektik, skulle de inte använda någon annans än Krysippos". Men jag inser att ni som läser nu är tillräckligt konfunderade över hur denna till synes promma herre kan anses simpel (debatten kring artikeln om "Lasse i Berget" för några veckor sedan har varit vild; prom eller simpel, simpel eller prom).

Låt mig då ta er med till dennes sista dag i jordelivet, då hans promma fasad sprack:

Krysippos.

Bjöd sin åsna på vin.

Iakttog åsnans berusade försök att äta fikon.

Och dog.




Av skratt.



/Tomas

Ellen "Jasmuheen" Greve. Prom.

Ellen Greve är den främste förespråkaren av "breatharianism" vilket innebär att du lever på en strikt kost av luft och solljus. Som en direkt följd av sitt outtalade ledarskap i denna new age-hippie-rörelse har hon tagit namnet Jasmuheen.

Jasmuheen menar att breatharianism inte handlar om svält och självplågeri utan att det här är "common sense" som utövats i över 1000 år. Hon bor och verkar i Australien där hon, trots påstådda telapatiska krafter, lever av att surfa på internet och sälja sina skrifter och kassettband via mailorder.

Jasmuheen medverkade i 60 minutes på 80-talet och skulle där prompt bevisa hur lätt och soft det kan vara att leva på luft och lite sol. Inslaget börjar övertygande med att man finner hennes kyl fylld till bredden med mänsklig föda, som enligt henne tillhör hennes make.

Hon påstår att rörelsen har över 100 miljoner anhängare och på frågan hur hon ställer sig till de som anammat livsstilen och dött som flugor replikerar hon: "they are not coming from a place of integrity and did not have the right motivation." Tough luck.

När tv teamet lägger fram förslaget om att låsa in henne i ett rum i en vecka för att se henne sakta dö skrattar hon, som bara en galning kan, och slänger ur sig "No problem, no problem..." lite lagom överlägset. Nått hon senare ska få "äta upp".

Efter bara två dagar utan mat och dryck konstaterar läkaren som finns på plats att hon lider av uttorkning och att njurvärderna börjar bli, rent ut sagt, förjävliga.

Efter tre dagar kommer Jasmuheen på att det är luften det är fel på. De befinner sig trots allt i stan där föroreningar hindrar henne från att ta upp näring. Tv teamet packar snabbt ihop och kör ut henne på landsbygden där Jasmuheen snabbt skanderar att hon mår som en ko på grönbete.

Dagen efter har hon dubbelt så hög puls som när experimentet startade, lågt blodtryck, insjunkna ögon och hon har tappat sex kilo. Läget börjar bli kritiskt och läkaren avbryter experimentet. Jasmusheen protester skrattande, med ena foten i graven. Enligt henne själv mår hon riktigt jävla bra.

Jasmuheen påstår även att hennes DNA har ökat från 2 till12 trådar för att kunna ta upp extra mycket väte. Hon har erbjudits 30 000 dollar för att bevisa sina påståenden med blodprover men hon duckade den med förklaringen att "man kan inte se spirutuell energi under ett mikroskop."

Sammanfattningsvis vill jag citera Anders och Måns som gjorde en inslag om just lufterianer: "Ja, det verkar väldigt praktiskt att vara lufterian men tyvärr finns det en bieffekt; man dör. Såvida man inte fuskar och smygäter."

/Joakim

Ryssen i Berlin 1944-45. Simpel.

Under andra världskrigets slut skulle ryssarna inte bara visa världen dess styrka i slagfältet utan även dess simpelhet.

En oskyldig, men ändå simpel, syssla som åtogs var den att många ryssar började skruva ur och varsamt packa ner glödlampor för att ta med hem till den strömlösa byn med tron om att ljuset "bodde" i lampan.

Sen får vi inte glömma den klassiska cykeldöden som var ett öde alltför många ryssar gick tillmötes. Cykeln var inte en alltför vanlig syn hos de unga soldaterna som började lägga händerna på första bästa velicoped. Cyklandet i kombination med sprit tvingade till slut Röda Armén att införa ett förbud för sina trupper att färdas på denna förrädiska farkost. Även Bornholm skördade många ryssar trots att det inte förekom några strider på ön. Här möte ryssen en ny sorts fiende. Den branta backen.

/Joakim

Lasse i Berget. Prom.

Kära Läsare. Förutom att "Prom. Simpel" på senaste tiden hänfallit åt simpla skrattprovocerande bilder, har det också dykt upp frågetecken huruvida t.ex. en sådan man som Diogenes snarare är simpel än prom. Vi på redaktionen lyssnar till all kritik, och vill bemöta frågetecken med svar. Skillnaden mellan simpelhet och promhet är en inställningsfråga hos berörd person. Är man prom med att göra simpla ting, som att bo i en tunna, är man alltså prom. Promhet är ett dominant anlag, och brädar simpelhet. Allt klart?

För att skina ytterligare ljus på frågan vill jag ta er med till förra sekelskiftets Västergötland. Det mörka 1800-talet närmar sig sitt slut, och folket ser ljuset och pustar ut. Alla utom en man – Lasse Eriksson; kallad sveriges sista grottmänniska.

Runt 1880 bodde Lasse och hans fru Inga i en släktings hus utanför Husaby. Lasse var allmänt känd som knäpp och ingen ville hyra ut till honom den dag de stod på bar backe utan bostad. Lasse själv tycktes inte besväras nämnvärt över familjens stundande katastrof, utan försvann dagligen uppåt skogarna där han spenderade merparten av sin tid. En dag blev hans hustru Inga misstänksam när Lasse kånkade iväg hennes älskade vävstol in i skogen. På Lasses promma agenda stod att vävstolen skulle göra sig bättre som dörrpost på det grotthus han murat inne i skogen. Inga som alltid lät Lasse få som han ville, suckade kanske tungt och ställde in sin väska i den fuktiga hålan. Samhället dög inte åt Lasse, och till stan färdades han endast för att fylla på brännvinskruset. Grottmannalivet var något av en alternativ livsstil även då, och nyfikna ortsbor som kikade runt knuten möttes av Lasses egentillverkade hagelbössa. Samhällshagel dög inte heller, utan han tillverkade sina egna skurar av spik å järnskrot.

Nu önskar jag att jag kunde få berätta Ingas revanschhistoria. Om hur hon sa "fuck this" till Lasse och sadlade om i storstan, men den arma kraken sparkade burken 1908, efter nästan 30 år i grottan. Två år senare stod det klart att även Lasses kropp började mjukna. Hans promhet brann dock som en eld den dag han mot sin vilja släpades till hjonstugan. Där dog han samma år. Förmodligen av ilska.

/Tomas