5,7 % av Svenska folket. Simpla.

Hösten 2010 var det val i Sverige, och 5,7% av befolkningen röstade fel. P.S. kommenterade förloppet live under rösträkningen, och så här lät det:

----> Valvaka med Prom. Simpel.

/Redaktionen

Anna Wintour. Prom.

Anna Wintour är den ikoniska chefredaktören för amerikanska Vogue. En post som gett henne tilläggstiteln "New Yorks inofficiella borgmästarinna" och av vissa anses hon vara den mäktigaste kvinnan i USA. För många av er läsare kommer hennes existens inte som en nyhet ("Djävulen bär Prada" skrevs av en tidigare kollega till henne, och dokumentären "The September Issue" skildrar hennes vardag på redaktionen). Den befintliga dokumentationen kunde vara skäl nog att inte skriva om henne, men vår samling skulle inte kännas komplett utan Anna, så vi skiter i det.

Hon föddes 1949 i London. Hennes lätt igenkännbara bobfrisyr har hon burit med få undantag sedan femton års ålder. Som ung påbörjade hon en modeutbildning på föräldrarnas initiativ men hoppade av, med orden "antingen förstår man mode, eller så gör man det inte". Anna förstår mode. 1988 tog hon över chefredaktörposten för amerikanska Vogue efter att under fem års tid manövrerat ut tidigare redaktören Grace Mirabella. Tidigare i karriären övertog hon redaktörsposten för brittiska Vogue, sparkade halva redaktionen och ådrog sig öknamnet "Nuclear Wintour".

Man når inte toppen av modevärlden utan att flörta med elitism. På Voguekontoret ska hon ha uttryckt en muntlig regel, som förbjuder yngre medarbetare att inleda en konversation med henne. Vid ett tillfälle såg en yngre redaktör Anna ramla i en korridor, och valde efter initial panik att spänna blicken på en punkt långt långt borta, och gå förbi henne utan att hjälpa till. Den yngre redaktören fick senare veta av en annan medarbetare att hon läst situationen helt korrekt. En tänkt artikel om bröstcancer hos en flygvärdinna fick ändras på Annas begäran, och en rik affärskvinna i förstaklass med cancer fick sökas upp istället. Hennes kontor har en arkitektonisk intressant detalj. För att komma till hennes skrivbord måste man gå en ca tjugo meter lång walk of shame, och ett möte på hennes kontor används ofta som ett hot, oense kollegor emellan.

Hon påstås ensam ha dödat 90-talets grungevåg, genom att hota modeskapare att om de inte glammar upp sig får de inte vara med i Vogue. 2008 lyckades hon driva igenom att de största visningarna på modeveckan i Milano flyttades till tidigare i veckan, så att hon kunde hinna hem och slappa lite innan visningarna i Paris började.

Anna har löneförhandlat väl, och tjänar ca två miljoner dollar om året (plus tvåhundratusen dollar extra att fräscha upp garderoben med, årligen). En Mercedes med chaufför står henne till tjänst vart hon än är i världen, och Vogues förlagschef lånade ut över en och en halv miljoner dollar av företagets pengar till hennes inköp av ett stadshus i Greenwich Village. Räntefritt.

Hon saknar inte helt humor. Hennes idoga förespåkande av päls, både privat och i tidningen, har lett till många konfrontationer med djurrättsaktivister. Vid den årliga julfesten på förlaget Condé Nast, skickade Anna ner en bricka rostbiff till den arga massan nere på gatan.

På modevisningar bär hon allt som oftast kolsvarta solglasögon. Hon berättar själv att finessen med det är att om hon hatar det hon ser, märks det inte så tydligt. Det hon hatar har hon den goda smaken att inte omnämna i tidningen, varpå fenomenet eller modeskaparen obemärkt driver ut i den kalla mörka världsrymden. Som ett svagt ljus. För att aldrig mer skådas.

/Tomas

Semester. Simpelt.

Kära läsare,

Efter ett par månaders diskussion i redaktionen har det nu fastslagits att vi är på "semester". Ni kanske tycker att vi skulle ha sagt till innan, men nu gjorde vi inte det. Det kanske känns onödigt och gå ut med att vi är på semester, när vi ändå börjar "jobbet" på måndag, men nu gick vi ut med det.

Men för att ge er lite socker (vetskap/anekdot/innehåll) med ättikan (meddelandet att vi är på semester) så följer här en liten historisk tillbakablick i fenomenet "Svensk semester". Eftersom vi är på just semester så är 95% av följande plankat från en och samma artikel i en stor morgontidning.

I början på 1900-talet hade vi ingen lagstadgad semester. I själva verket var det inget som fabriksarbetare brydde sig särskilt mycket om, när frågan kom upp. Istället ville de ha kortare arbetsdagar. Då det var marigt att styra upp, kom man istället på att lagstifta om två veckors semester för alla. På den tiden när semestern var så kort, ansågs den snarare vara en ny högtid, därav termen "att fira semester". Idén med det var att arbetare inte skulle snedslitas och bli obrukbara, utan resa iväg, konsumera och vila ut sig lite. Gärna inom landets gränser, för att kultivera sig och bli bättre medborgare. Eller läsa en god bok. Att folk började "slappa" var en tråkig bieffekt som inte kunnat förutspås av utredningen.

En av de första charterresorna från Sverige ägde rum 1956. Destination: Kanarieöarna. Inget plan kunde hålla så mycket soppa, så en övernattning i nordafrikanska Tanger var inplanerat. Vädret, och planet, var så dåligt att den planerade lunchen ombord, ställdes in pga turbulens. Trist. Planet tvingades senare halvt nödlanda i Barcelona, som av en händelse upplevde ett historiskt snöoväder. Efter mat och vila fick besättningen, samt alla semesterfirare, hjälpas åt att borsta bort all snö från vingarna så man kunde lyfta. Vedermödorna betalade senare av sig, då man välkomnades på Teneriffa med officiellt besök av Puerto de la Cruz borgmästare, orkester, samt röd matta. Kostnad för kalaset? = idag motsvarande 12300:- per skalle. Värt.

/Tomas

Matthew Webb. Prom.

1873 jobbade Kapten Matthew Webb (f. 1848) på ångbåten "The Emerald" i England. En dag nåddes han av nyheten att en man försökt simma över Engelska kanalen, men misslyckats. Webb var sedan tidigare hyllad som akvatiskt hjälte efter att han dykt i havet mitt ute på Atlanten för att rädda en man överbord (han räddade dock inte mannen). Matthew kastade kaptenshatten och övergick till daglig träning i Themsens kalla vatten.

Efter två års förberedelser stod han så på Dovers brygga, insmord i valolja inför ett samlat pressuppbåd. Han dök i det låga tidvattnet och började bröstsimma sin väg mot Calais. Två veckor tidigare hade han fått avbryta ett försök pga dåligt väder, men den här dagen skulle inget stoppa honom. Inte ens starka strömmar och brännmaneter vid Cap Griz Nez, som tvang honom att trampa vatten utanför Calais kustremsa i fem extra timmar. Men så efter 21 timmar och 45 minuter kunde han skrapa sin brända buk mot Frankrikes strand, och hyllas som den första människan som utan hjälp simmat över Engelska Kanalen.

Han registrerade sitt namn för kommersiellt bruk, och lät bland annat tillverka sitt eget minnesporslin, samt skrev boken "Simning som konst". Senare i livet mötte han såklart sin överman i partiet "The Whirlpool Rapids" (övers: De Snabba Strömvirvlarna) nedanför Niagarafallen.

På hans minnessten står att läsa "Inget stort är enkelt".

/Tomas

Michael Carroll. Simpel.

I November 2002 vann den nittonåriga småfifflaren och sopgubben Michael Carrol från Norfolk i England 9,7 miljoner £ (ca 110 millar) på The National Lottery. Han hämtade ut vinstchecken inför en uppjagad presskår iförd träningsoverallsjacka och elektrisk fotboja. Och ett levnadsätt som hade fått Mike Tyson att rodna tog sin början.

Med sin nyförvärvade förmögenhet började Michael åtnjuta "the finer things in life" som crack, bilar, prostituerade, skrytvilla i Spanien och guld. Han byggde till sina grannars fröjd ett demolition derby på bakgården av sitt nya slott och inredde ett tronrum fyllt av fantasy-vapen samt började anordna regelbundna knarkfester med dokusåpastjärnor och thugs från Norfolks undre värld. Åtskilliga miljoner donerades till hans favvolag The Rangers och lika mycket spelades bort på hästar och hundar.

När det började höjas ögonbryn och tisslas och tasslas i pressen angående Michaels hedonistiska livsstil (han svingade sig i en ovärdelig kristallkrona på Swaffhams statshotell bland annat) valde han att bemöta all kritik på ett konsekvent och enkelt sätt - enfingerssalut åt alla!

2006 började det gå utför på allvar, Michael åkte dit för koksinnehav och fick sitta av några månader på kåken. Under tiden tröttnade hans frisörfru och drog med den gemensamma dottern. När Michael kom hem hade det börjat sina i kistan och han började ta banklån för att kunna fortsätta sin extravaganta livsstil. När bankerna tröttnat började Michael se sig om efter andra möjligheter. För lite snabba cash lyckades en hal manager övertala honom att gå en boxningsmatch mot avdankade ex gladiatorn Rhino. Michael gick.
Michael förlorade.
Samma manager fick honom att spela in rapsingeln - "Bitches Cars Dogs and Drugs". Den blev (för att säga det milt) inte allt dom hoppats på.

2008 bröt ett gäng kriminella vandaler och fd vänner sig in och dödade Michaels tolv hundar och drev honom från sitt slott i Norfolk.
Slottet står sedan dess övergivet och vandaliserat med poolen fylld av skräp.

Den artonde februari i år ansökte Michael för bankruptcy och återgick till sitt gamla jobb som sopgubbe.
I en ny intervju berättar han att han fortfarande spelar på lotto.

Simpel.

/Robin

Melchior Sinclaire. Prom.

Vi har tidigare tittat på simpelhet i litteratur och film, såsom Arvid i Utvandrarna. Idag gör vi ett besök i praktverket Gösta Berlings Saga. Föremålet för benämningen prom i detta fall är brukspatron Melchior Sinclaire (obs mannen på bilden är nån helt annan). Det här är i stort sett hur promhet hade tett sig i Platons idévärld.

I sandgången mittframför trappan på Björne låg en stor sten, som var till både besvär och förargelse. Åkdon välte på den, hästar och folk snavade över den, pigor, som kommo med tunga mjölkbyttor, stötte mot den och spillde ut mjölken, men stenen fick alltjämt ligga kvar, eftersom den redan hade legat där i så många år. Den hade ju funnits där i brukspatronens föräldrars tid, långt innan man hade tänkt på att bygga Björne gård. Brukspatron Sinclaire förstod inte varför han skulle ta upp den ur jorden.

Men en av de sista dagarna i augusti hände, att två pigor, som buro en tung så, snavade över stenen. De föllo, skadade sig illa, och oviljan över stenen vart stor.

Det var ännu bara frukostdags. Brukspatronen var ute på sin morgonvandring, men som folket just var hemma vid gården mellan åtta och nio, lät fru Gustava befalla några män att komma och gräva upp den stora stenen.

De kommo också med järnspett och spadar, grävde och bände och fingo äntligen upp den gamla fridstöraren ur hans håla. Så buro de bort den till bakgården. Det var arbete nog för sex karlar.

Inte förr var stenen upptagen, än brukspatronen kom hem, och strax fick han ögonen på eländet. Man må tro, att han blev vred. Det var inte mer samma gård, tyckte han. Vem hade vågat flytta bort stenen? Jaså, fru Gustava hade givit befallningen. Ja, de kvinnfolken hade då inget hjärta i kroppen. Visste inte hustru hans, att han älskade den stenen?

Och så gick han rätt på stenen, lyfte den med mannakraft och bar den över bakgården och gården ända fram till platsen, där den hade legat, och där slängde han ner den. Och det var en sten, som sex karlar med nöd hade kunnat lyfta. Den bragden blev storligen beundrad över hela Värmland.

/Tomas

Krysippos. Simpel.

Krysippos från Soli (279–206 BC) var en framstående grekisk filosof. Han var pionjär och enligt många kanonbildande inom sådana ämnen såsom fysik, etik och inte minst logiken bakom universums axlar och människans roll däri. Han var en idog student och utvecklare inom den Stoiska Akademin, under läromästare Kleanthes. Självförtroendet var det ingalunda fel på, och en gång ska han ha sagt sin läromästare: "Ge mig principerna, så ska jag själv bevisa dem". När Kleanthes dog runt år 230 BC tog han över ansvaret över akademin. Han skrev konstant ned sina teorier och läror, och skrev sällan färre än femhundra rader om dagen. Detta resulterade i över sjuhundra verk (av vilka inte ett enda har överlevt).

Krysippos tog även på sig att bevisa Guds existens.

"Om det finns något som människan inte kan producera, är den som producerar det bättre än människan. Människan kan inte producera de saker som finns i universum, som himlakroppar etc. Den som producerar dessa är sålunda överlägsen människan. Men vem existerar som är överlägsen människan, förutom Gud? Därför, finns Gud".

Jag skulle kunna fortsätta förtälja om Krysippos liv och förehavanden. Hur han t.ex. var bland de första att hävda att "ett" är ett nummer, samt hur en historiker på 200-talet beskrev det som "om Gudarna brukat dialektik, skulle de inte använda någon annans än Krysippos". Men jag inser att ni som läser nu är tillräckligt konfunderade över hur denna till synes promma herre kan anses simpel (debatten kring artikeln om "Lasse i Berget" för några veckor sedan har varit vild; prom eller simpel, simpel eller prom).

Låt mig då ta er med till dennes sista dag i jordelivet, då hans promma fasad sprack:

Krysippos.

Bjöd sin åsna på vin.

Iakttog åsnans berusade försök att äta fikon.

Och dog.




Av skratt.



/Tomas