Lasse i Berget. Prom.

Kära Läsare. Förutom att "Prom. Simpel" på senaste tiden hänfallit åt simpla skrattprovocerande bilder, har det också dykt upp frågetecken huruvida t.ex. en sådan man som Diogenes snarare är simpel än prom. Vi på redaktionen lyssnar till all kritik, och vill bemöta frågetecken med svar. Skillnaden mellan simpelhet och promhet är en inställningsfråga hos berörd person. Är man prom med att göra simpla ting, som att bo i en tunna, är man alltså prom. Promhet är ett dominant anlag, och brädar simpelhet. Allt klart?

För att skina ytterligare ljus på frågan vill jag ta er med till förra sekelskiftets Västergötland. Det mörka 1800-talet närmar sig sitt slut, och folket ser ljuset och pustar ut. Alla utom en man – Lasse Eriksson; kallad sveriges sista grottmänniska.

Runt 1880 bodde Lasse och hans fru Inga i en släktings hus utanför Husaby. Lasse var allmänt känd som knäpp och ingen ville hyra ut till honom den dag de stod på bar backe utan bostad. Lasse själv tycktes inte besväras nämnvärt över familjens stundande katastrof, utan försvann dagligen uppåt skogarna där han spenderade merparten av sin tid. En dag blev hans hustru Inga misstänksam när Lasse kånkade iväg hennes älskade vävstol in i skogen. På Lasses promma agenda stod att vävstolen skulle göra sig bättre som dörrpost på det grotthus han murat inne i skogen. Inga som alltid lät Lasse få som han ville, suckade kanske tungt och ställde in sin väska i den fuktiga hålan. Samhället dög inte åt Lasse, och till stan färdades han endast för att fylla på brännvinskruset. Grottmannalivet var något av en alternativ livsstil även då, och nyfikna ortsbor som kikade runt knuten möttes av Lasses egentillverkade hagelbössa. Samhällshagel dög inte heller, utan han tillverkade sina egna skurar av spik å järnskrot.

Nu önskar jag att jag kunde få berätta Ingas revanschhistoria. Om hur hon sa "fuck this" till Lasse och sadlade om i storstan, men den arma kraken sparkade burken 1908, efter nästan 30 år i grottan. Två år senare stod det klart att även Lasses kropp började mjukna. Hans promhet brann dock som en eld den dag han mot sin vilja släpades till hjonstugan. Där dog han samma år. Förmodligen av ilska.

/Tomas