Hermann Buhl. Prom.

"Det finns bara tre sporter; tjurfäktning, motorsport och bergsbestigning; resten är blott lekar." - Ernest Hemingway

Österrikaren Hermann Buhl (1924 - 1957) förstod i de tidiga tonåren att klättringen var hans kall. När polarna började hänga på stan och dricka folköl samt vissla på kjoltyg gick Buhl omkring med snöbollar i händerna, allt för att härda sina händer till två mänskliga ishackor.

1953, får Buhl höra talas om Nanga Parbat. Berget som av lokalbefolkningen kallas "Djävulens Berg" eller "Människoätaren". Vid den här tiden hade 31 tappra själar antagit utmaningen och alla misslyckats, ingen hade återvänt överlevande (fram till 1990 dog 77% av de som försökte bestiga berget(!)).

Hur som, Buhl skiter i både statistik och sunt förnuft, han ska upp på toppfan. Efter att expeditionen fått en skitstart med dålig organisation och väder vaknar Buhl upp mitt i sin skönhetssömn på 6900 meters höjd av att hans entourage gnäller över tunn luft. Buhl bryr sig föga och utan att blinka fortsätter han färden allena.

Endast två expeditioner över hela jordklotet hade tidigare lyckats ta sig över 8000-metergränsen, båda dessa involverade över 100 personer och en jävla massa syrgas. Buhl var både utan sällskap och utrustning. Vi måste ta hänsyn till att det här var 1953, alltså långt ifrån Ola Skinnarmos sköna Canada Goose-kalsonger, nanotält, GPS, snöskotrar och snabba Oakleys. Vid den här tiden hade man knapphändig information av vad som händer med kroppen på högre höjder.

Buhl når mot alla odds toppen kl 19 samma kväll vilket innebar att nedstigningen skulle ske under mörker, vilket är en omöjlighet. Något t.o.m. Buhl inser. Han "slår läger" på en klippkant på 7900 meters höjd. Rättare sagt ställer hans sig på klippkanten med endast ett enhandsgrepp som livlina vetandes att om han somnar kommer han aldrig att vakna igen. Buhl har nu klättrar i 18 timmar i sträck. Han har ingen mat och inget vatten.

Buhl har i efterhand berättat hur han hade hallucinationer hela natten. Trots detta överlever han mörkret och traskar ner till baslägret som den första människan att ha klarat av Nanga Parbat.

För att få lite mer förståelse för hur den där natten på "Människoätaren" var har vi en bild på Buhl tagen direkt efter den sista nedstigningen.

Han var 29 år när bilden togs.

/Joakim