Kan verkligen snålhet sållas in under prombegreppet som vi känner det? Är inte snålhet bara tecken på dålig karaktär och tvångsbeteende? Jo förvisso, tänkte vi, men när snålhet blir en livsmission, när det får dig att slå rekord och bli förevigat inpräntad i historieböckerna måste väl undantag göras? Här följer därför redogörelsen om Hetty Green, världens snålaste och kanske prommaste kvinna.
Hetty som också kallades "The witch of Wallstreet" föddes som dotter till en rik handelsman 1834. Vi vill bara stryka under redan här att hon föddes "into money". En fattig uppväxt hade kanske på något vis kunnat legitimera hennes kommande val och handlingar, men så var alltså inte fallet. Hursomhelst, redan vid sex års ålder kunde hon läsa och begripa finanspapper och vid tretton blev hon familjens revisor. När farsan dog ärvde hon 7.5 miljoner dollar, 107 millar med dagens inflation. När hon fick höra att hennes aunt hade donerat två miljoner till välgörenhet tog det hus i helvete. Hetty drog genast fastern inför rätta, och menade att testamentet var förfalskat och yrkade på ett tidigare papper där fastern blev arvlös. Det slutade med att rätten fastslog att Hettys papper var förfalskningar och det hela lades ned.
Vid 33 års ålder gifte hos sig med gentlemannen och bankiren Edward Henry Green. Det första han fick göra var att skriva på ett slags prenup där han avsade sig all rättighet till Hettys förmögenhet. Med hennes upprörda släkt i hälarna (pga förfalskningsfadäsen) fick paret fly till London. Väl hemmastadd började hon nu placera och investera sin väldiga förmögenhet. Hon formulerade en investeringsstrategi som hon vidhöll resten av livet, den löd: investera konservativt, samla stora kontanta reserver (in case of emergency) och håll huvudet ytterst kallt när det blåser till storm.
Förmögenheten växte och när de några år senare kunde flytta hem igen investerade hon flitigt i järnvägsbygge och blev än rikare. När den stora depressionen knackade på dörren och företaget började rämna stod det klart att Edward var bankrutt. Han hade till och med tagit stora lån med Hettys förmögenhet som säkerhet. Hon klargjorde då snabbt att deras ekonomi var delad och han fick raskt flytta ut på gatan.
Hon satte aldrig på värmen eller använde varmvatten. Hon bar en svart gammal häxklänning som bara byttes ut när den var totalt utsliten och trasig. Hon levde på billiga pajer (tänk dåtidens Gorbys pirog) som kostade 5 pennys styck. En kusk har berättat om gången då hon spenderade en halv natt i ett träsk förgäves letande efter ett frimärke hon tappat i farten från kärran (värde två cent).
Hon bedrev mycket av sin verksamhet direkt inne på banken, omgiven av högar och buntar av papper och dokument. Det spekulerades på banken att hon var för snål för att hyra ett eget kontor. Man måste dock ge henne att hon var en av fanbärarna för kvinnorättsfrågor. Under en tid då nästan inga kvinnor vågade resa ensamma, reste Hetty tusentals mil ensam för att samla in skulder på blott några hundratals dollar.
Inte ens hennes barn skonades från snålheten. När hennes son Ned bröt benet försökte hon söka vård för pojken på ett sjukhus för gatubarn. En sköterska på kliniken kände igen Häxan från Wallstreet och det hela uppdagades. Då flydde Hetty platsen skrikande att hon skulle utföra operationen själv. När hon till slut insåg allvaret var det för sent; Ingen doktor kunde rädda Neds ben och amputationen var ofrånkomlig.
När barnen väl var utflyttade spenderade hon tiden med att flytta mellan olika lägenheter på vardera sidan statsdelsgränsen så att hon skulle slippa betala skatt. På ålderns höst ådrog hon sig svårartade bråck i benet men vägrade betala för operationen som kostade 150 dollar. Detta innebar en lång rad hjärnblödningar vilket renderande henne permanent rullstolsbunden.
Hetty dog 81 år gammal i New York mitt under ett bråk med ett hembiträde gällande skummad mjölks många dygder.
/Robin
