Grigorij löste ett matematiskt problem som kallas "Poincarés förmodan" (som gäckat matematiker i över hundra år). Denna tankenöt utgör ett av Clay Mathematics Institutes sju s.k. Millennieproblem. Belöningen per löst problem är en miljon dollar.
Hans promma ointresse för berömmelse tillät en s.k. "lat/smart"-approach till upptäcktens förkunnande. Han postade helt enkelt några löst sammanhängande argument på internet och lät sina kollegor själva inse hur jävla korrekt han var i sina resonemang. Det tog flera år för kollegorna att bevisa att Grigori hade rätt, men rätt hade han.
Den självklara följden av framgång, erkännande och ekonomisk vinst, var givetvis att Grigorij i avsky slutade arbeta med matematik, och drog sig undan för att odla sitt hår och sina naglar. Han delar ett nedgånget St Petersburg-skyffe med syster, mor och en odokumenterad fauna av ohyra. Så när utsända från Clayinstitutet knackade på dörren för att dela ut miljonchecken blev självklart svaret:
"Jag har allt jag vill ha"
(Grigorij har även tackat nej till matematikens Oscar: The Fields Medal. Han var också den första i historien som nekat priset utdelat av den Internationella Matematikkongressen i Madrid. När det Europeiska matematiksällskapet försökte belöna hans insats med medalj fick de givetvis nej, med anledningen att han inte ansåg att de var kvalificerade nog att bedöma hans arbete, oavsett om de uppskattade det).
/Tomas
Hahaha, riktigt bra Tomas.
SvaraRadera